dagen efter.

Trägårn igår va svinkallt men ruskigt bra. Alla var taggade och det märktes att det var en hel del studenter ute, vilket känns så nice. Givetvis kul att det var andra där också alltså, haha! Dock tog ju hungern kontrollen över mig (som vanligt) och det fick bli mat rätt så tidigt, sedan den eviga väntan på taxi. Hittade till slut en snål taxigubbe, som vägrade köra in mig på Helenedal, så jag fick gå från Hovult. Bör tilläggas att min mobil hade dött, och jag gick helt ensam kl 03.00. Men iskall och totalt orädd som jag är, spatserade jag lugnt hemåt och lät vårens fåglar tvittra harmoniskt i natten....E-h-e, jag kom hem i alla fall. Levande.
Eftersom min mobil mystiskt somnat in och vägrade vakna, trots laddning, hade jag ju inget alarm när jag skulle till skolan imorse. Jag bad Johan ringa på hemtelefonen tills jag vaknade. Vaknade jag? Nej. Däremot vaknade jag 08.06 av att Johan åkt hit, stog utanför mitt fönster och knackade så att jag skulle vakna. Jag flög upp som en stucken gris, fortfarande sovande tror jag, kastade på mig kläder. Duschade INTE. Och åkte till skolan, kändes i denna stund helt okej, lite seg och lökig bara. Men sen, mina vänner, cirka 2 timmar senare, kom den; huvudvärken med stort H. Jadå, det var bara att hälsa honom varmt välkommen och genomlida två lektioner till. Men jag klagar inte, jag var absolut långt ifrån ofräschast idag....Therese........ Dessutom är alla våra betyg satta nu, man tackar, man tackar. JÄVLIGT STÖRANDE OTROLIGT UNDERBART!

Åkte hem efter skolan, sovit på altanen med Ragge i ett par timmar. Sjukt skönt. Nu är jag (tro det eller ej) ny-äten. Jävlar va jag har ätit idag. Vi gick ner till McD förut mellan lektionerna, det var himmelskt.
En rätt så kul grej som hände igår - Det kom fram en tjej till mej på krogen, vet vem hon är men känner ej, och visade sin bakgrundsbild på mobilen. Hon hade Ragnar som bakgrund?! Och frågade om det var min hund. Ja, det erkände jag ju att det var. Min lille prins. Så sa hon att hon hade tagit bilden från Facebook för att hon tyckte han va så söt. Yes, han brås ju på mig, så det vore väl konstigt om han inte va söt. Nejdå, men han blev glad när jag berättade det i alla fall. Kul faktiskt.
Nu måste jag ut på en promenad. Och dricka kaffe. Måste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0