Hade önskat att jag kunde säga att detta var mitt första & sista besök på en sådan här buss. Dock bara en resa kvar, om några veckor mellan San Diego- LA. Vi sitter inklämda längst bak i ett hörn bredvid toaletten. Från den kommer diverse dofter/odörer/luktmoln. Urin ligger som en tung dimma runt oss och vi trodde att ingenting kunde bli värre. Ack, ve-o-fasa.....den VÄRSTA lukten av bajs som någonsin kan ha kommit ur en mänsklig kropp nådde våra näsor. Kan inte med ord beskriva...... Det sticker i ögonen ännu. Men det är ju bara 2,5 timmar kvar till SF så vad gör det? Att vi dessutom har både en och två lite udda medresenärer är värt att nämna. En äldre herre besöker toan titt som tätt, men knackar ALLTID på dörren innan han stormar in. Väl tillbaka på sin plats drar han en och annan historia/filosofisk fras/ visdoms ord för oss andra. I nästa sekund snarkar han högt. Vill tillägga att denna man firar Lill-lördag med lite alkohol i blodet. Eller något annat berusningsmedel är inte heller omöjligt. Det är kolsvart både i och utanför bussen. Allt vi sett hittils är amerikansk vildmark. Höga kullar, djupa dalar - allting klätt i stäpp, gulfärgat högt gräs. Inte en människa har någonsin satt sin fot där, förutom en och annan sektledare alternativt styckmördare. Prärievargar och grizzlybjörnar är dock vanligt förekommande i dessa trakter. Men mitt upp i denna misär är vi glada och ordentliga ska ni veta, detta alltså tillägnat våra kära päron. Vi klarar oss fint :) Vi äter, sparar pengar, suger i oss kulturupplevelser etc etc. Haha, nejdå! Men idag saknar jag mina killar Johan & Ragnar lite extra. Och Hanna längtar efter Doris.